Pölsan

I Avabäck i Västerbotten bor en man som försörjer sig som notisskrivare till lokaltidningen. En dag 1947 påbörjar han en notis om en gåtfull mansperson med tyskklingande namn som nyligen anlänt till bygden. Han blir avbruten av ett brev från tidningens chefredaktör i vilket denne säger upp honom med omedelbar verkan, ja han till och med förbjuder honom att skriva någotvidare överhuvudtaget, allt han skrivit för tidningen har ju bara varit dikt.

Det ska dröja 53 år innan notisen skrivs färdig. Då är chefredaktören äntligen död, berättaren är 107 år gammal och notisen har vuxit till en berättelse om den stora faran som strök genom de västerbottniska byarna på 40-talet – lungsoten – och om två mäns outtröttliga jakt efter den yttersta, den slutgiltiga pölsan. Värst är viltpölsan i Morken, bäst men farligast är den hos Ellen i Lillsjöliden.